Det är klart att jag har lite pirr i magen, det har jag.
Det är många år sen senast, och mitt kontrollbehov att veta hur det ser ut, vart vi ska gå, hur lång tid allt tar…det går inte att helt veta förrän jag varit där nu första gången.
(senast var -92).
Jag har laddat ner appar som är bra att ha vid nödsituationer, jag har printat ut sudoko till resenärerna, jag har köpt First Aid kit och Imodium, jag har laddat kamerorna med nya minneskort. Allt jag kommit på som kan vara bra att ha.
Vid nästa resa vet jag vad /om jag glömt något.
Jag ska dit igen i juli och november, kolla in hemsidan på Carpe Diem! Konceptet är att resa själv men tillsammans, det vill säga allt utom par kan boka.
Låter det exkluderande? Kanske det, men det är precis så många singlar och ensamstående känner det på andra resor…
De är femte hjulet och alla andra par har någon att äta middag med och samtala med om dagens upplevelser. Där sitter de själv vid sitt middagsbord om de inte råkar ha tur att de träffar andra ensamåkande.
Här har alla “tur”.
Mitt jobb är att skapa ett gott resgäng. Den som vill hänga med andra ska ha någon att hänga med (annars får de hänga med mig, haha). Vill någon vara själv och meditera, läsa en bok eller ligga på stranden i fred får den såklart göra det. Men “tillsammans” är ändå ledord. “Vi som var i Kenya”, typ.
Jag har förstått att en del får nya vänner för livet på resorna, och bokar ihop nästa gång. Det är såklart helt ok. Konceptet är ändå detsamma.
Häng med till Kenya i juli!
Jag lovar göra inlägg så gott jag kan under resan, och fresta dig så mycket det bara går!!! f´låt 😉
Wish me luck, break a leg.
