Jag måste erkänna att jag är kluven.
Klimathotet har ju inte precis undgått mig, och i flödet tittar Greta på mig på ett sätt som gör att jag liksom skäms lite.
Det är ju bra, på nåt sätt.
Den fd tv-meterologen Pär Holmgren jobbar nu för tiden på Länsförsäkringar med miljöfrågor och hans föredrag ”Att göra allt är det minsta du kan göra” (reservation för eventuellt fel-kom-ihåg av namnet) har jag lyssnat till och man är ju inte precis stolt efteråt vid den obligatoriska självrannsakan. Och det är ju också bra. Att lyssna men inte förstå, alternativt fortsätta som om inget hänt, är ju annars slöseri med tid både för föreläsaren och åhöraren.
Kluvenheten ligger i det större pusslet.
Det finns fler aspekter på resande.
En av dessa aspekter är kultur och lärdomar.
Den bör inte föraktas.
På en middag för ett tag sen kom jag och mannen jag hade till bordet att tala om ämnet. Till en början var jag säker på att det skulle vara ett kallprats-ämne.
– Det är ju inte utan att det känns lite dubbelt att jobba som reseledare och flyga till Afrika tre gånger under ett år med tanke på Co2…
– Jag förstår det, men vad hade alternativet varit, det går ju inga tåg dit…
Och så vidare.
Men nu svarade han inte det, han är också en resande person och är alltid på väg nånstans.
Han sa istället:
– Fördelarna är ju att vi lär av varandra, och påverkar varandra. Exempelvis är det VÄLDIGT nersmutsat i många delar av världen, exempelvis Maldiverna är ofräscht. Plast i vattnet, smutsig energi. Och när turisterna kommer och ser detta påverkar de genom att trycka på: ”vi kommer inte hit om ni smutsar ner, släng inte plast i vattnet och använd ren energi”. Då når vi en förändring.
Jag tänker också på dottern och hennes väninna, som köpte en flygstol och åkte till Jordanien i mellandagarna. (Ok, jag trodde det var en gruppresa, men det var kanske tur jag inte visste det innan, då hade jag väl blivit oroligare än jag var…). De är 21 och 22 år gamla, och har rest en hel del ihop, men att klättra på Keb eller gå på tur i Petra är trots allt skillnad.
Hon berättade att de första dagen hade fått visslingar och frågan ”Hey, where are you from” från ett antal killar och män, och att de tyckte det var lite påträngande. Men så upptäckte de snart att om de faktiskt svarade istället för att nonchalera dem, så var det inget mer.
– Hey, where are you from?
– Sweden
-Aha, welcome to Jordan!
De hade också pratat med några kvinnor de mötte utanför en moské, och kvinnorna hade bjudit hem dem på middag.(Jag hade fegat ur och tänkt på allt farligt jag läst, allt från kidnappning till seriemord). De tackade ja och hade haft en trevlig och hjärtlig kväll, och på nyårsafton läste jag på hennes Insta: ”Mitt råd inför detta året är att säga ja till saker och inte nej. Våga lita på människor och skratta högt om den andra personen skrattar- och själv förstår du ingenting”.
Hon berättade hur de blev erbjudna av två män att få rida åsna bland bergen. De hade ont om pengar så de tackade nej men då fick de följa med gratis. Killarna red istället och dottern och kompis ledde åsnorna.
”Ok, jag tänkte tanken när vi lämnade stora stigen och gick in bland bergen att: här kommer ingen hitta oss om vi försvinner”. (Hm, OM jag hade varit där hade jag sagt att de skulle svara NÄJ TACK.).
De hade besökt några kompisar till männen, de var beduiner, och de blev inbjudna att titta in i deras grottor där de bodde. Hur coolt som helst, åtminstone nu i efterhand när vi vet att allt gick bra.
Dottern berättade också om ett samtal de haft med några killar, om sex. (Oops…).
Killarna hade berättat att enda tecknet på om en tjej var oskuld när de gifte sig var att hon blödde, och att det alltså var viktigt.
– Fast det stämmer ju inte, sa tjejerna. Om man blöder är det väl i så fall eventuellt för att man inte är tillräckligt upphetsad? Det finns ingen mödomshinna, det är en myt.
Har ni sexualkunskap i skolan, eller?
Det hade de inte. Och därför kan myter, traditioner och föreställningar leva vidare. Och tjejer skickas på oskuldskontroller och läkare skriver intyg. Eller skär tjejerna sig själv för att kunna visa blod på lakanet. I generation efter generation.
Tills det kommer någon från ett annat land och utbyter kulturella erfarenheter kanske.
Jag tänker också på Magda Gad, vår tids viktigaste journalist.
Hade hon kunnat göra reportage från annat än närmaste länderna i Europa, om hon inte flugit? Hade vi levt lyckligt ovetande, och kvinnornas situation i Afganistan varit okänt?
Hur hade det påverkat i den stora världen om ALLA svenskar slutat flyga, hade det påverkat resten av världen på ett sätt att de också slutat? Eller är det som jag tänker i mina filosofiska stunder att det kanske inte gör någon som helst skillnad om jag sitter på planet till Kenya eller ej? Om inte jag gör det finns det 100 andra reseledare på kö som vill, utan de minsta skrupler?
Nä det finns inget bankkonto för miljöförstöring, som vi tar ut och sätter in på.
Köra elbil istället för bensin = +10 miljöpoäng, adventsstakar tända dygnet runt i en månad -10 miljöpoäng. Resultat +-0.
Alla i hela världen måste så mycket som möjligt.
Hela tiden.
Inget ”Men jag ska bara…”.
Jag förstår.
Men jag ska bara… till Kenya på reseledaruppdrag och ge människorna som bokat sitt livs upplevelse. Lära känna lokalbefolkningen, skapa utbyten och lärdomar. Planet går, allt är detsamma om jag är med eller inte. Och då väljer jag att vara med.
Förlåt Greta. Förlåt Pär. Och alla ni andra som inte uppskattar min dubbelmoral.
